Min
mormor hette Hanna Lund och är född på torpet. Jag har fått höra att det var
min mormors farfar som byggde det någon
gång på 1800-talet. Men mycket av torpet har typiska drag från 1700-talet, tex
flera dörrar och det välvda ospikade taket i sovrummet (ofta användes inte
spikar på 1700-talet, eftersom det var väldigt dyrt på den tiden). Så det fanns
kanske redan några byggnader där före mormorsfarfars tid?

Huset rakt fram kallas för drängstugan,
och där bodde drängen tillsammans med torpets djur. Drängen i rummet till höger
och djuren i det som nu är badrummet. På sommaren flyttades djuren ut till
“sommarfejset”, och det är där som nu är vedbod. Huset till höger
kallas storstugan. Det
var i allrummet till höger som hela familjen bodde. Det som idag är sovrum var
ett finrum som man bara använde vid särskilda tillfällen.
Härbret var ett förrådshus där man bl.a. förvarade säden. De flesta av möblerna
har varit i släkten i flera generationer..vissa ända från 1700 talet.

När
min mormor var fyra år flyttade de till ett annat hus i Lia. Orsaken till
flytten kanske var att man tyckte att Lundatorpet låg för avsides inne i
skogen? Det nya stället låg i alla fall
precis vid vägen.

Min
mormor bodde senare på torpet igen, då hon hyrde drängstugan under en tid när
hon var förlovad med Adolf som senare dog i brusten blindtarm innan de hann
gifta sig.

Hon
hittade sin framtida man Ivar Brink i
granngården “Törs”. Han var född i grannbyn Svedjebo, men fick tidigt
följa med sin faster till den stora gården Törs i Lia där hon jobbade som piga.
Mannen i huset var ogift och hade inga barn och fick tycke för Ivar som han tog
till sig som sin egen son. Hur familjen i Svedjebo kunde låta honom växa upp
där, vet jag inte. Kanske tänkte det att han skulle få det mycket bättre? Det
jag vet är att Ivar var äldst av syskonen på en syskonskara av sju och att mor
i huset var väldigt sjuk i ledvärk. De mesta av de gamla möblerna på torpet är
från huset “Törs”.

(Gården “Törs” där min morfar växte upp som ligger nära torpet.)

Efter
mormors far sålde Lundatorpet har det haft olika ägare, men under den senaste
tiden har man sällan sett att någon varit där. Jag har ofta gått förbi torpet
när jag varit ute och promenerat och tyckt att det varit synd att ett sånt fint
torp sett så öde ut.

Jag
och min ex man köpte torpet för några år sedan och när jag blev ensam med det
så har jag börjat hyra ut det för att kunna ha det kvar.